MXp

Reflektioner om samhälle, yttrandefrihet & demokrati

Bruna rötter hos (S) och Alliansen

Publicerad 2014-12-31 21:49:00 i Politik,


DECEMBERÖVERENSKOMMELSEN kom till för att stoppa det parti - med idag c:a 1 miljon väljare - vilket partiledarna menade vara brunfärgat.

Men bruna rötter har (S) och hela Alliansen i sina respektive partiers historia.





SAMMANSTÄLLNINGEN nedan, enligt Gustaf Jansson (PI), bygger på brev skrivna av INGER-SIV MATTSSON - f.d. internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd - adresserade till respektive partis ordförande.

KÄLLA & H/T: Robsten.

HUVUDRUBRIKER
Alliansens bruna förflutna 1-4
Nazismen och socialdemokraterna 1-2

U T D R A G från brevsammanställningen.

Se hela texten i länken längst ned: "Bruna rötter hos socialdemokrater och borgare"

Kristdemokraternas bruna förflutna

1941 hade rådman Harald Ljungström ingått i Sveriges Nationella Förbunds, SNF styrelse och var ledare för SNF:s ungdomsorganisation. SNF var tydligt antidemokratiskt och antisemitiskt och vurmade för de ideal som förknippas med fascismen i Mussolinis och Francos tappning. Åren före kriget hade den ca 40 000 medlemmar. Två dagar innan KDS samlades till sitt första riksting den 21 augusti 1964 avslöjade Expressen Ljungströms förflutna i SNF och att han gjort både rasistiska och odemokratiska uttalanden. I det tal han höll vid rikstinget förnekade han att SNF varit nazistiskt och sina judefientliga uttalanden hade han ångrat! Varken Lewi Pethrus eller KDS partiledare – statskyrkoprästen Birger Ekstedt – ansåg att Ljungströms bruna förflutna utgjorde något hinder för att Ljungström skulle kunna stå som första namn på partiets riksdagslista för Stockholm. Dessutom förnekade Ljungström vid KDS’ första riksting att SNF varit nazistiskt! ”Ekstedt hade tidigare varit ombudsman för högerpartiet och lärare vid högerns folkhögskola i Gimo och kunde knappast ha svävat i okunnighet om vad SNF var för organisation” skriver Karl N Alvar Nilsson i sin bok Svensk överklass och extremhögern under 1900-talet. [...]

Skeletten i centerns garderober

Dagens centerparti utmålar gärna alla som är kritiska mot den förda invandringspolitiken som ”rasister” men om sitt eget bruna förflutna tiger man. Bondeförbundet var på 1930-talet det mest rasistiskt färgade partiet i riksdagen. Vid sidan av nazisterna var Bondeförbundet det enda parti som hade antisemitismen och rasismen inskrivet i sitt partiprogram! Redan 1933 hade Bondeförbundet givit legitimitet åt det myrdalska och socialdemokratiska rashygieniska projektet och i sitt partiprogram skrivit: ”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.”

Den antisemitiske propagandisten Elof Eriksson var en av grundarna av Bondeförbundet och hade en stor del i utformningen av bondeförbundets rasistiska partiprogram. Han hade nära kontakt med Julius Streicher, chefredaktör för den nazistiska tidningen Der Stürmer, som öppet pläderade för total utrotning av judar. Han var själv redaktör och utgivare av den antisemitiska tidningen Nationen. 1938 stod en bondeförbundare i riksdagen och sade: ”Jag är idag antisemit, sedan jag i tio år måst studera fakta i Centraleuropa. Låt oss inte ta in judarna och lära dem yrken i Sverige, så att de bli konkurrenter till svenska yrkesmän och småningom sugs upp i den svenska folkstammen. Den asiatiska folkstammen passar inte i sällskap med vår hyggliga svenska folkstam...” Och som det stod i partiprogrammet: ”Vårt folk måste skyddas från degenererande inflytelser.” [...]

Skeletten i moderaternas garderober

Statsminister Reinfeldt har uttryckligen deklarerat att ”Jag tänker inte ge dem (Sverigedemokraterna) en millimeter i extra utrymme genom att svara på den typen av frågor som de vill att vi ska diskutera för att de ska komma in i samhällsdebatten.” Med tanke på den sumpgas som stiger upp ur moderaternas bruna förflutna är det förmodligen bäst så för statsministern! Moderaterna är förmodligen ett av de partier i alliansen som vid sidan av centern har minst anledning att förhäva sig när det gäller Sverigedemokraterna. Rolf Clarksson, som satt i riksdagen för Moderaterna fram till 1994 var under 30-talet ledare för den naziorienterade Fosterländsk Enad Ungdom, FEU. Han hade själv varit med om att bilda ”Gråskjortorna” som de också kallades. FEU hade en egen specialformation som kallade sig Storm- och Slagstyrka, SS där Clarksson hälsades med ”heil” och tilltalades med ”min Ledare.” [...]

Skeletten i de folkpartistiska garderoberna

Samtliga borgerliga partier hade proselyter i bl a Per Engdahls och Ragnar Erikssons – sedermera Edenmans – nazistiska förbund Det nya Sverige. En av de mest aktiva och uppskattade medlemmarna bland dessa Uppsalafascister hette Birgit Grabe, gift Rodhe, och gjorde karriär i folkpartiet bl a som skolminister i en av de borgerliga regeringarna på 1970-och 80-talen. Folkpartiet har haft valsamarbete med dåtidens stora nazistpartier, bl a med Sven Olov Lindholms Sveriges Nationalsocialistiska Arbetarparti, SNAP som 1938 bytte namn till Svensk Socialistisk Samling, SSS. Vid kommunalvalet 1938 hade SNAP/SSS, Folkpartiet och Högerpartiet gemensamma vallistor i Härnösand och Uddevalla. Dessa listor resulterade i totalt 13 mandat. I Haparanda, Nybro och Nässjö ingick Folkpartiet valkartell med det minst sagt högerextrema och antidemokratiska Sveriges Nationella Förbund, SNF. Dessa gemensamma listor resulterade i 28 mandat. I kartell med Folkpartiet och högern fick SNF ett 70-tal mandat i Sjöbo, Karlskrona och Eksjö. I Mölndal tog SNF mandat i kartell med Folkpartiet, högern och Bondeförbundet. Fyra år senare – 1942 – ställde Folkpartiet åter upp i valkartell med SNF och Högerpartiet i Malmö och erövrade 10 mandat. [...]

Bruna löss i röda fanor

På 1930-talet förenades rött och brunt. Här är ett litet urval av de skelett som rasslar i den socialdemokratiska partigarderoben. I sin recension av Håkan Blomqvists bok ”Nation, ras, civilisation i svensk arbetarrörelse före nazismen” konstaterar Per J Ericson i Världen Idag den 8 september 2006 att ”arbetarrörelsen för mindre än ett sekel sedan överflödade av rasistiska och antisemitiska tillmälen som skulle förfära vilken modern salongsrasist som helst. Håkan Blomqvist visar hur dessa uttalanden var mer än enstaka olycksfall i arbetet, utan snarare naturliga delar i den socialistiska argumentationen. /.../ Ingen kan låtsas att bara ‘de andra’ bör rannsaka sitt förflutna.”

I början av 1900-talet sade den kände socialdemokraten Fabian Månsson: ”Genom hvarje svensk sinnad mans ådror går en skälfning af raseri och man får en obetvinglig lust att tvätta sina händer i utländska skojares blod.” Raseriet berodde bl a på att de skånska sockerbetsproducenterna importerade polska och ukrainska gästarbetare. Tidningen Arbetet beskrev ”galizierna” som ”boskap, representerande det lägsta stadiet av varan – arbetskraft.” Galizier och andra slaviska folk återfanns långt ner på utvecklingstrappan. En annan av socialdemokratins förgrundsgestalter kring sekelskiftet, professor Bengt Lidforss, anslöt sig till H S Chamberlains pangermanska, rasbiologiska och antisemitiska idéer, vilka fick stor betydelse för Hitler och nazismen. Han talade också med värme om en annan av antisemitismens banerförare, Gobineau. För Lidforss var tanken om ”alla människors lika värde en överspelad dogm.” [...]

Socialdemokraterna och det fascistiska Förbundet Det Nya Sverige

Den 28 oktober 1930 bildade Per Engdahl tillsammans med fem likasinnade den fascistiska organisationen Förbundet Det Nya Sverige. En av de fem hette Ragnar Eriksson. ”Det nya Sverige” tillkom på Erikssons studentrum i Uppsala. Medlemmarna var fascister, som arbetade för ett korporativt samhälle enligt Benito Mussolinis modell. Några av dem var avhoppare från Sveriges Fascistiska Kampförbund. Eriksson bytte senare namn till Edenman. Han lämnade några år senare förbundet för att göra politisk karriär hos socialdemokraterna! 1939 valdes han till ordförande i Sveriges socialdemokratiska studentförbund. [...]

Sverker Åström och Sveriges Nationella Förbund

En av de mest namnkunniga socialdemokraterna med brunt förflutet är den gamle toppdiplomaten och f.d. ambassadören Sverker Åström. Han hade inlett sin politiska bana åren före andra världskriget med ett medlemskap i Sveriges Nationella Förbund, en av dåtidens viktigaste nazianstuckna organisationer. Organisationen hade klart antisemitiska ståndpunkter och bekämpade ”invandring av mindervärdiga raselement.” Vid tiden för sitt medlemskap i SNF var Åström student i Uppsala. Idag vill hans parti självklart avfärda saken som en ”ungdomsförsyndelse.” Men det besvärande är att det inte gått att hitta en enda punkt i Åströms liv där han bröt med de dunkla föreställningar han omhuldat. Samtidigt som andra världskriget bröt ut hösten 1939 gick han direkt från studentlivet till UD där han inledde en blixtkarriär. Från den tiden var hans strategi att ligga lågt med sina politiska sympatier. I sina memoarer ”Ögonblick” har den annars så minnesgode diplomaten drabbats av partiell minnesförlust och påstår att han ”aldrig varit ansluten till något politiskt parti.” [...]

Den s-märkta rashygienen

Rashygienen var en viktig del i den socialdemokratiska drömmen om folkhemmet och ideologin omfattades även av de flesta politiska partierna. Den socialdemokratiska statsministern och folkbildaren Richard Sandler såg sitt eget parti som det mest kallade till detta värv: ”Ja, vilket parti skulle väl vara mer ägnat att uppta de rashygieniska idealen?” Sandler var lärare vid Brunnsviks folkhögskola 1909-17, ledamot av Andra kammaren 1912-17, av Första kammaren fr o m 1919, statssekreterare i finansdepartementet 1918-20, konsultativt statsråd 1920, 21 och 23, finansminister 1920, handelsminister 1925, statsminister 1925-26, utrikesminister 1932, 1936 och 39, chef för SCB 1926-41, landshövding i Gävleborgs län 1941-50, hedersdoktor 1956. I samband med Sveriges första utlänningslag slog en regeringsproposition 1927 fast att ”Värdet av att vårt lands befolkning är av en sällsynt enhetlig, oblandad ras kan knappast överskattas.

Det är därför av betydelse att kontrollera invandring av folkslag, som ej till båtnad för oss låta sig sammanblandas med vår befolkning.” Till de mindre värda raserna räknades bl a judar, svarta och zigenare. [...]

Socialdemokrat nominerade Hitler till Nobels fredspris

Den socialdemokratiske riksdagsmannen i första kammaren Erik Brandt nominerade 1939 Hitler till Nobels fredspris: ”Till det Norske Stortings Nobelkomitté: Undertecknad tillåter sig härmed vördsamt föreslå att Nobels fredspris för 1939 måtte tilldelas Tysklands rikskansler och Führer Adof Hitler, vilken enligt miljoner människors uppfattning framför varje annan man i hela världen är förtjänt av denna höga utmärkelse. Det framgår av autentiska dokument, att världsfreden var i stor fara i september 1938 samt att det hängde på timmar att ett stort europeisk krig skulle utbryta. Den som i detta farofyllda läge räddade vår världsdel från den fruktansvärda katastrofen var utan minsta tvivel i främsta rummet det tyska folkets store ledare, vilken i det avgörande ögonblicket frivilligt avstod från att låta minan springa, ehuruväl han hade fullkomlig makt att släppa loss världskriget. [...]

Stefan Löfven (S) och Alliansen med Annie Lööf (C), Jan Björklund (FP), Göran Hägglund (KD) och Anna Kinberg Batra (M) är ingenting annat än en samling hycklare. De menar att Sveriges tredje största parti är brunfärgat och nyfascistiskt. Dessa hycklande partiledare tycks tro att det svenska folket är ovetande om att deras smutsiga brunfärgade historia stinker vida värre än SD:s historia.

Decemberöverenskommelsen kommer alldeles säkert inte att hålla till 2022. Knappast heller till 2018. Inom något eller halvtannat år kommer Överenskommelsen att krascha. Varför? Svar: Demokratins kraft är starkare än de totalitära krafterna.


Läs hela texten Bruna rötter hos Socialdemokrater och borgare



AKTUELLT: Läs även andra intressanta bloggar om: Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Jan Björklund, Göran Hägglund, Decemberöverenskommelsen, demokrati, autokrati, totalitär ::

Den ”humanitära stormakten” som blev en totalitär ”lilleputtstat”

Publicerad 2014-12-29 18:13:00 i Politik,



UTDRAG Integrationskatastrofen av Lars Bern:


[...] Sju av riksdagens partier har drabbats av en beröringsskräck när det gäller invandringen som börjar bli till allvarlig skada för den svenska demokratin. Det enda parti som driver frågan är SD som är utsatta för en så rå hatkampanj från övriga partier och i de gamla etablerade medierna, att partiets ledare måst sjukskriva sig. Jag måste fråga mig, hur politiker och journalister som berömmer sig om att vara demokrater och humanister kan bete sig som de gör. Det vore möjligen försvarbart om invandringspolitiken fungerade. Men nu gör den ju inte det och behöver därför inta en framträdande plats i den politiska debatten, så att väljarna får en chans att påverka den förda politiken.


Med Decemberöverenskommelsen har demokratin begränsats i en utveckling mot autokrati och totalitärt politikervälde. Likheterna med Kina är påtagliga


[…] Alliansregeringen hade tidigare en mycket dugande integrationsminister som hette Nyamko Sabuni. Hon var själv invandrad från Afrika och hade givetvis bättre förutsättningar än övriga att förstå problemen. Hon blev dock, med sin stora begåvning och breda erfarenhet, ett hot mot den inre kretsen inom Folkpartiet som därför manövrerade ut henne och ersatte henne med den arketypiska politiska broilern Ullenhag. [...]

Antalet s.k. utanförskapsområden i landet har vuxit okontrollerat under hans och Alliansregeringens tid vid makten och vi är på väg att skapa en stor frustrerad bidragsberoende underklass som vi inte sett på snart hundra år.


Vi har fått ett 50-tal förortsområden där kriminella gäng styr och ställer. Polis, brandkår och ambulanser utsätts för stenkastning.


[…] Alliansregeringen hade den dåliga smaken att utropa landet till en humanitär stormakt, trots integrationskatastrofen som snarast är ett tecken på att landet är en inhumanitär lilleputtstat. Detta pinsamma högmod som våra politiker lägger i dagen, jämnar knappast marken för en förstående attityd från våra nordiska grannländer och från övriga länder i Europa, när våra problem börjar gå över gränserna. […]

[K]riminella gäng från svenska utanförskapsområden [kommer] att börja invadera de nordiska grannländerna. Att svenska politiker inte begriper att vi i ett öppet Norden inte kan föra den politik vi gör utan konsekvenser för grannsämjan, är fegt och obegåvat. Det är givetvis bara en tidsfråga innan man börjar stänga gränser i Europa för personer med svenska pass. Vi hör redan starkt kritiska röster mot den svenska politiken i Danmark.


Den ”humanitära stormakten” blev ”en inhumanitär lilleputtstat” i den totalitära stat som utvecklats.


[…]När det gäller integrationen måste den givetvis börja i skolan. Med lite mod skulle vi lätt kunna identifiera de barn och ungdomar som kommer att få problem i skolan, innan problemen uppstått. Dessa elever måste få en grundläggande utbildning utanför den vanliga skolan som ger dem den plattform som är nödvändig för att kunna smälta in i den ordinarie skolgången.

[…]Det börjar bli dags att röka ut den privilegierade politiska adeln ur deras innerstadshålor och tvinga dem att ta sitt ansvar för den situation som de skapat med sina påstått öppna hjärtan.


”Den politiska adeln” har i December-Överens-Kommelsen tagit det slutliga steget in i den totalitära staten. En majoritet av landets valmanskår kommer att agera trots medias politiska maktutövning.


Källa: http://antropocene.se/
och Integrationskatastrofen

AKTUELLT: Läs även andra intressanta bloggar om: Alliansen, regering, riksdag, demokrati, lilleputtstat, Lars Bern, Löfven ::

Om MXp

Min profilbild

Dag Selander

Ansv. utg. & Red.

Kontakt


Prenumerera och dela

Till bloggens startsida


Alternativmedia

Avpixlat

SwebbTV

The JERUSALEM POST

Mikael Hagenbo

WikiLeaks - Leaks & News

* * *

Kategorier


Arkiv